Varför ska det alltid gå åt helvete?

Jag orkar inte med den här skiten längre! Jag kan fan inte redovisa i morgon. Först så är allting bra, men sedan så slutar power point att fungera och man sitter i en halvtimme typ och försöker att fixa det. Och sedan försvinner det jag har gjort så att allt hamnar i en annan ordning. Jag kan inte få dit länken, och ja, jag har knappast lärt mig hela presentationen. Nej, det kommer inte att gå bra i morgon,  jag känner det verkligen. Jag vet att jag inte ska vara så negativ mot mig själv, men nu förtjänar jag det verkligen!!!!!!!!!!
Annars så ska vi snart åka, tror jag. Eller nej, mamma ska precis ta ett bad och Peter tittar på tv, så jag antar att vi ska åka om ungefär 2 timmar kanske. Fan vad jag vill bort från Stockholm, orkar inte med det längre. Jag håller på att dö av stress just nu. Och så kommer det säkert att vara under hela veckan. Jag orkar verkligen inte längre. Så vi får se hur jag gör nu. Jag mår inte bra här, det är en sak som är klar. Usch, vad jag hatar allt just nu. Och jag vet att jag borde jobba, i stället för att sitta och klaga, men nu är det så att internet inte vill fungera på just den datorn där jag har allting. Vill bara skrika rakt ut, men då blir alla så himla förbannade. och sen är jag hungrig också, men just då orkar ingen åka till affären heller. Så i kväll blir det mycket.
  • Äta middag hos mormor och morfar.
  • Läsa lite i svenska boken.
  • Göra klart power point presentationen.
  • Lära mig svenska redovisningen
Sen så har jag inte tid med mer... Att det måste bli såhär precis, just, denna dag! Jag kan hantera det vilken annan dag som helst men inte just nu. Jag hatar att redovisa muntligt. Så det sista jag behöver nu, är att det går dåligt. Men när det är över, så ska jag ta det lugnt. Då ska jag så dra härifrån ett tag, i alla fall en helg. Bara komma ifrån alla människor, läxor, problem, inlämningar, ja allt! Fan vad jag längtar till sommaren!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Din Hemsida:

Ordet är ditt:

Trackback
RSS 2.0