EEKDAHL

Känner att jag är i behov av att skriva av mig lite faktiskt, det var ju ett tag sedan oh vad är egentligen en blogg till för annars? nej men jag känner verkligen att det har varit en period under den senaste tiden som har fått mig att må riktigt hemskt. Jag kan inte koncentrera mig, känner mig inte som samma människa längre. Detta, som troligtvis beror på att det är lite problem man tar sig igenom just nu, är faktiskt mer jobbigt än någonting ana tjag har gått igenom, man känner sig riktigt ensam. Inte ens föräldrar verkar förstå. Fast samtidigt som allt det här pågår, så vill ja gbara hjälpa andra hela tiden och bryr mig knappt om vad som händer med mig själv. Fast så har det alltid varit, att jag vänjer mig vid människor och sen blir det helt plötsligt svårt när man glider ifrån varandra... Jag vet inte riktigt vad det jag skriver egentligen betyder, men jag vet att det har någonting med det som jag går igenom nu att göra. Jag vll vara den som ser till att allt blir bra igen, jag vill ställa upp för folk, det är sådan jag är och troligtvis alltid kommer att var. Även om folk gillar det eller inte, så är jag en riktig "Pain in the ass" för vissa, om jag vet är någonting är fel. Jag bryr mig om mina närmaste, mer än mig själv nästan. Det är så det har blivit helt enkelt.
Jag vill inte skriva vad som händer med mig, tycker att det är jobbigt att ens nämna det eftersom att det inte riktigt låter vettigt. Det är ganska komplicerat, men det kanske även är en anledning till att jag vill hjälpa andra mycket mer, eftersom att jag helst av allt vill slippa mig själv. Jag vill inte vara Malla idag, och så är det.

Vill vara glad trots omständigheterna, men det går inte ihop.

Detta har varit en av de i särklass värsta dagarna i mitt liv. Klockan är kvart i två och jag har redan hunnit säga till mig själv hur värdelös jag är och gråtit 4 gånger. 1 gång i skolan och jag är inte den personen som gör det. Fan Vad värdelöst. Jag tycker att jag klarar mig bra i skolan. Har mvg i 2 ämnen och lite sådant. Jag måste vara borta ibland, det måste mina lärare bara acceptera... I alla fall så vill jag inte ens försöka att rätta till allt som det är just nu. Jag räknar dagarna till lovet och kan inte koncentrera mig. Jag är trött och känner mig sjuk, och dessutom finns det en röst i huvudet som alltid skriker att man inte är värd ett skit. Jag orkar inte längre!

(Långt inlägg)
Nej det är faktiskt sant... Jag mår illa och känner mig snurrig. Så jag la mig framför tv.n i några timmar och tittade på family guy och allt flyter, men det gick inte över. Utan nu har jag aldrig känt mig mer hungrig, men tanken på mat äcklar mig. Vilket problem man har. Jag vet inte vad jag ska göra. Mamma och pappa kommer väl hem snart antar jag, eller de skulle stanna i mörby centrum ett tag för att handla lite mat och så.
Jag känner mig även stressad. Det finns så mycket som jag vill få gjort, men samtidigt bli nöjd med det. Och då handlar det väl mest om skolarbeten och sådant, känns inte som om jag får någonting gjort där. Så i morgon ska jag ägna dagen till att jobba med skolan, och ligga ett steg före alla andra. Vet inte om jag kommer att göra det ändå, men det är i alla fall en tröst att tänka så. Men i kväll ska jag ta det lugnt. Kanske strunta i den träningen som jag inte hunnit med (Även fast jag vet att den blir av) och kanske för en gångs skull laga mat till familjen. Oken, nu ljög jag. Det gör jag faktiskt ganska ofta, men vill ju inte skryta :P. I helgen så händer ingenting tror jag, om nu inte kryssningen blir av. I sådana fall åker vi nog på lördag, men jag tror faktiskt inte att blir någon nu när jag verkligen tänker efter. Hur ledsen jag än blir så måste jag inse det. Det låter som att jag är förkrossad, men jag har bara sett fram emot det under en lång tid nu. Jag behöver komma bort ifrån allt i några dagar, bort från Stockholm. Längtar till sportlovet! Ska bort hela veckan då! Fan vad härligt. Långa promenader, lugna dagar och bara trevliga stunder. Tror att det bara blir med familjen men det är ju inte helt fel, ja nu längtar jag verkligen. Det är ju bara 7 veckor kvar vilket inte är särskilt mycket om jag får säga så. Skolan går förvånansvärt fort under veckorna, jag menar snart har det gått en hel vecka, eller det har det redan. Men snart en hel skolvecka utan avbrott. Eller utan att jag har varit sjuk kan man väl säga. Är stolt över att jag verkligen försöker, med tanke på hur det har varit förut, jag menar det jag hade i frånvaro i 6:an var inte att leka med direkt, nej jag är glad över att jag verkligen anstränger mig hårt! Jag vill bara få bra betyg och gå över till gymnasiet, en helt ny start. Känner verkligen att jag behöver och att jag är värd det. Det var så länge sedan jag fick en sådan chans, då jag verkligen var mogen för det. Det har gått snett några gånger, och därför vill jag inte misslyckas. Och även fast jag vill detta, behöver det inte handla om att alltid skaffa nya vänner. Haha, känns som att jag skriver lite bortom allting vanligt just nu, men ibland måste man väl få uttrycka sig, och särskilt i en blogg, jag menar det är väl det den är till för. Plus att man har några besökare. Haha, ja det är ganska skönt faktiskt. Nej, nu ska jag rycka upp mig och faktiskt göra något vettigt.
Och förresten,

Tack för kommentaren Josefin! :D Även fast du vet hur jag känner inför det...:D Jag säger detsamma till dig! :D:D <3

Nu har jag testat lite hårfärger i något program. Det var inte så seriöst, men vill färga håret så jag testar.

Sitter vid den stora datorn nu. Har inget annat att göra. Matte är ute och mamma och pappa har ju jobb att ta hand om, så här sitter man alltså själv. Och förutom att jag är uttråkad så är jag även orolig. Jag vet inte hur det ska bli när jag kommer tillbaka till skolan igen. Det finns så mycket som jag vill ändra på, men jag antar, nästan vet, att året kommer att bli likadant som det förra... Jag önskar att jag kunde ta tag i saker mer, vara lite stark och visa att jag också kan. För jag vet ju att jag kan göra de saker som jag vill. Men det är svårt. Mycket svårt. Och om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning om hur jag ska kunna uppnå det.

Och om vi bortser från allt det såliga så har jag aldrig varit mer glad. Jag har hittat nya människor som jag kan lite på och insett vad jag inte vill ha med att göra längre. Kanske är det för att man växer upp som man först förstår det. Nej, jag vet vilka jag trivs med nu. Och det är ingen hemlighet. Jag är trött på att hålla allt inom mig utan nu handlar det om mig själv. Det är ju ändå mitt liv och därför måste väl jag kunna få bestämma. Det måste ju vara det som är meningen, att på något sätt hitta det man trivs med att göra. Man måste kunna se förbi alla problemen och någonstans inse vad som gör en lycklig.

Under dessa veckor har jag funderat mycket på hur jag vill göra i framtiden också, vad som jag ska prioritera. Och jag har kommit fram till en del saker nu, som gör så att jag kan se förbi det jobbiga. Det handlar om att ta in saker i vardagen så att man har något som man faktiskt längtar efter under veckan. Jag tror att det är det jag har saknat. Att kunna just längta. Det gör det så mycket lättare att gå vidare, även fast vissa dagar kan se likadana ut. Men nu är de tett nytt år, och jag har fått ett nytt sätt att tänka på. Att det kanske inte alltid handlar om mig, och när jag säger så menar jag inte på ett dåligt sätt, utan mer att det kanske inte är jag som är anledningen till allt dåligt. Jag är precis som alla andra en riktig människa och borde därför behandla mig själv som en. Det är ju ändå så pass kort tid som man lever, varför inte göra det bästa av det?

Varför ska man vänta när man kan sätta igång direkt? Nej, det är slut på det nu. Jag ska bli bättre, tänka mer på mig själv och vad jag trivs med. Och om folk tycker något annat så kanske jag inte ska ägna tid åt just dom, utan hitta andra. Det ska bli spännande att se faktiskt.
Detta ska bli mitt år.

God morgon!

Så var det måndag igen...

Nu är jag tillbaka. Gick upp klockan 12, somnade igen och vilade till 2, nu är den 3.. Bra start på dagen. Men det blev ganska sent igår kväll. Tror att jag kom hem vid ungefär 5 kanske, eller halv fem, kommer inte ihåg. Kul var det i alla fall.

Förlåt för att jag inte uppdaterade i morse, men internet var helt konstigt så jag struntade i det.

Hur kunde allt förändras? Hur kunde jag låta det hända? 

Hela dagen idag har jag gått och funderat på hur det verkligen är. Ska man behöva lyssna på en massa kommentarer av någon som uppenbart, bara vill höja sig själv?